Med tanke på mitt inlägg om att "man ska vara......" så kom jag tänka på en text jag fått på mail en gång...
Lilla anna var ute på gatan och lekte, helt plötsligt springer hon in i köket till sin mamma. Med andan i halsen ropar hon ivrigt ;
Anna: mamma mamma mamma vet du vad?
mamman: nej anna jag har inte tid nu.......gå ut och lek nu.
Anna: tittar ner besviket och går ut till gatan och leker vidare...
Efter en stund kommer lilla anna inspringades igen, ropar ivrigt....
Anna: mamma mamma vet du vad?
mamman: nej anna jag har inte tid nu gå ut o lek igen....
Efter några minuter kanske en halvtimma hörs det däckskrik från en bil ute på gatan och en duns....mamman springer ut för att se vad som hänt. Med skräck o rädlsa i blicken ser hon lilla anna ligga orörlig på asfalten efter att blivit påkörd av en förbipasserande bil.......
Mamma lyftar upp lilla anna i knät, tårarna rinner ner längs kinden och fuktar ansiktet på lilla anna........
då säger anna...
anna: mamma vet du vad.....JAG ÄLSKAR DIG.......sen somnade hon in........