Tänk vad ens tillvaro kan förändras genom olika öden. För några år sedan var det ganska otänkt att jag skulle bo på landet i vuxet tillstånd. mm mm. Fanns ingen tanke på att skaffa varken djur eller bo i skogen. Visst, växte upp på landet som barn men sedan jag blivit vuxen har jag bott i lägenhet och i stan. Det har varit bra och praktiskt och något annat har varit otänkt.
För drygt 3 år sedan förändrades mitt liv ganska drastiskt, visste nog inte då hur stor förändring det skulle bli.
När jag nu ser tillbaka på åren som gått sedan 2005 så har det hänt ganska mycket som förändrat mitt liv.
Jag blev pappa 10 år före 2005 till en underbar son, André....... det var en stor förändring i mitt liv, blott 22 år blev jag pappa. 2005 kom den stora förändringen.....jag träffade min stora kärlek U blev tokförälskad och fyllde mitt hjärta med kärlek till denna kvinna. I min ålder (då 32 år) förväntar man sig att man kommer träffa någon som är i samma årgång och har ett eller flera bonusbarn....men icke i detta fall. Men "bonusbarn" fick en annan innebörd för mig......2 hundar och 1 häst blev mina "bonusbarn".
Kändes spännande och ibland fanns en rädsla för vad detta innebar....jag hade ALDRIG haft egna husdjur sedan jag blivit vuxen...visst när jag var barn och bodde hemma fanns det både katt och hund men de fanns där bara. Hundarna var ju en sak de var söta, goa och otroligt tillgivna så de förälskade jag mig i med en gång. Hästen däremot vi kan kalla honom "Svarta Hingsten" heter Kriess egentligen men "Svarta Hingsten" passar in ganska bra, han är stor mörk och har en egen vilja. Han är stark och är snabb.
Mitt första möte med honom var ganska så otäckt..han var ju så stor och såg farlig ut. Jag tänkte för mig själv hur ska jag någonsin kunna lära mig tycka om honom och känna mig bekväm. I början var jag inte med till stallet så ofta då U var där jag kände väl att ho kunde få ha stall tiden för sig själv, även ni kvinnor behöver egen tid. Men senare vill U ha mig med till stallet och jag skulle bli delaktig. Jag trodde då att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att handskas med honom.
Det började med att jag fick hjälpa till med att leda honom till och från hagen, vilket var ett stort steg att hålla i honom alldeles ensam......varje gång slog hjärtat snabbare, kände mig nervös och lite rädd. Jag trodde ju att varje gång jag kom i närheten av honom så vill han bia mig eller skada mig för han kände ju inte mig...plus att han såg farlig ut. Med dessa tankar i bakhuvudet så tänkte jag ut hur jag skulle visa honom att jag var snäll och inte farlig....Så jag började prata snällt med honom och klappa honom trots att det å röra honom kändes otäckt.....men ville ju visa honom att jag inte var farlig.....Han kände säkert varje gång hur rädd och osäker jag var hi hi hi hi.....
För varje gång jag var med till stallet så växte jag då jag blev tuffare nja kanske inte tuffare men mindre rädd så det kändes bättre för varje gång. Helt plötsligt gjorde jag något jag ALDRIG någosin trodde jag skulle göra...jo jag satt på huk och lindade hans ben... helt otroligt.
Sommaren 2007 gick jag in i en ny fas i mitt liv......vi köpte det där "Lilla Huset på......."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar