Ja vilken glädje att få se Jill Johnson även i år. Denna gången var jag förberedd på att träffa henne. Så Ulrica hade fått instruktioner för hur hon skulle va bilden. Helt plötsligt står hon bara där. Mitt hjärta börjar slå fortare blir akut torr i munnen och jätte pirrig. Efter att jag samlat ihop mig och hälsat på henne på frågar jag om vi får ta en bild. Och svarade glatt javisst. Då höll jag på att ramla igeno golvet. En liten dröm som uppfylldes fick hålla om Jill och en bild. Kan det bli bättre. Kanske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar